Dag 36 (3 jan) - Lost in translation

Tack vare en muslimsk högtidsdag har vi lovats ledighet denna dag. Alla, förutom några klinikarbetande studenter och lärare, har tagits sig ifrån campus och hem till nära och kära. Shelly har dock inte uppfattat att ledigheten gäller henne, så hon traskar snällt i väg till avdelningen för kirurgi i gryningen medan jag och My fortfarande såsar omkring i lägenheten. Klockan tio står vi dock redo i hallen för att ta oss ut på dagens upptäcksfärd. Vårt uppdrag denna dag består av:

1.   Ta buss til Chakkarakal (med reservation för stavning)


2.   Handla ingredienser till äpplepaj (notera den korrekta stavningen av äpple) och kanske något annat smaskigt till kvällens lördagsmys 


3.  Ta buss tillbaka

Chakkarakal

Frukt- och grönsaksståndet

Det låter kanske inte så mycket för världen, men för varje bussresa vi gör känns det som att vi förbrukar lite av den tur som räddar oss från olyckor av olika slag. Hur mycket kan man resa i trafiken här innan man liksom har statistiken emot sig? 

 

Som tur är klarar vi även denna resa. Vi stiger av bussen, pustar ut, torkar svetten ur pannan och börjar leta efter lämplig Hyper/Super/Mini Market. Någon sort market i alla fall. Till vår stora förtret verkar det som att allt är stängt! Tillslut sätter vi vårt sista hopp till ett tips vi fått av en man i en kiosk, och glädjande nog hittar vi fram till en undangömd butik på en liten innergård. Direkt blir vi tilldelade en ”personal shopper” som vaktar minsta rörelse vi gör och som ständigt frågar vad vi vill ha. När vi fått det vi vill ha frågas det dessutom om vi verkligen bara ska ha två stycken av den varan. Ja, säger vi, vid varje tillfälle. När det kommer till att hitta kanel, ja det är då den verkliga utmaningen kommer. Att enkelt säga ”cinnamon” funkar inte. Inte heller att försöka uttala ordet lite mer indisk eller att förvränga det verkar gå hem. Vi förklarar att det växer jättemycket av den här kryddan i Kerala, att den växer på stammen av trädet, att den används flitigt i både matlagning och bakning och att kryddan är brun. Ingenting gör att polletten trillar ner. Mot slutet av shoppingrundan, när vi ska gå fram till godisdisken för att välja ut lite färgglada, slemmiga godisbitar till kvällens film-mys, håller expediten plötsligt upp en brun liten stång framför oss ler stort. Ja, precis, en sådan menar vi! säger vi båda. Tydligen var det ”cinimon” och inte ”cinnamon” vi skulle bett om. Stor skillnad, såklart. Men så fick vi lärt oss det i alla fall…

 

Resten av shoppingrundan går smidigt och som riktiga proffs (tyckte vi) köper vi sedan på oss lite äpplen och blandade grönsaker från ett stånd på gatan varefter vi i farten hoppar på bussen tillbaka till skolan. Det faktum att en kille kommer fram till oss och frågar om vi är lite vilse, eftersom han sett och passera samma punkt ca fem gånger nu, behöver vi inte lägga så stor vikt vid…

 

Jag kan avsluta med att säga att vår äpplepaj, till vår stora förvåning och glädje, blev vårt första lyckade bakprojekt under vår tid här nere. Samma kväll mumsade vi, med stor aptit, i oss både nudelsoppa, paj, syntetiskt smakande gelégodis och cashewnötter. Tillsammans med några avsnitt av Downton Abbey blev det en riktigt lyckad hemmakväll.