Dag 39 (6 jan) - Ett mystiskt paket

Idag är det mer fart på kliniken än vad det varit under hela den tid vi varit här. Patienter trängs utanför dörren till avdelningen och receptionen arbetar på högvarv för att få ut alla journaler. Även vår handledare Dr. P verkar ha fullt upp; till och med så fullt upp att vi och vår studie blir underprioriterad. Men det är också på så sätt vi idag blir tilldelade lite mer eget ansvar och tillåts träffa både rektorer och studenter utan övervakning. 

Det känns lite oroande att vi denna gång ska bemöta en hel klass med ingenjörsstudenter utan hjälp från Dr. P och hennes trygga framtoning vid presentationen av studien. Till vår lättnad får vi i alla fall delvis hjälp med introduktionen från mannen på Administrative office. Han bidrar med att påpeka deras samhällsansvar i situationen och vi bidrar med att berätta lite om oss själva och vår studie. Denna gång blir dessutom nivån av deltagande något högre än förra gången, vilket vi känner oss nöjda med. 

 

Dagens lunch följde inte riktigt heller det numera invanda mönstret. Jag ber Shelly och My att gå i förväg och beställa grönsaksgryta med ris till mig eftersom jag behöver ta en tur till lägenheten innan. När jag kommer till restaurangen ser jag, till min förvåning, att de redan börjat äta. Dessutom äter de varken Gobi Manchurian, Cheena Masala eller någon annan av våra favoriter, Nej, istället äter de någon okänd mat serverad på bananblad. Jag får sedan veta att det hela är enligt riktig Kerala-tradition, och något som verkar kallas Sadhiya. När jag slår mig ner blir även jag serverad mat på ett sådant blad, utan att ha något att säga till om överhuvudtaget. Olika grytor och röror slevas upp av män som i tur och ordning kommer fram till vårt bord med en stålhink i sin hand. Allt på mitt blad föll mig kanske inte riktigt i smaken, men det var kul att få uppleva äkta Kerala-mat och det var en definitivt ett uppfriskande inslag i vardagen.

 

Lunchen

Vårt stammisställe: Club House

Dagens stora glädjeämne var dock för min del något helt annat. En stund efter lunch blir jag informerad om att jag har ett paket att hämta ut på Medical College. Jag är inte riktigt säker på vad det kan röra sig om, men så snart jag ser det gröna vadderade kuvertet räckas fram till mig riktas mina misstankar mot min kära mor. Och jag hade rätt! Hon hade fått reda på vårt missöde med kladdkakebaket första veckan och tyckte inte vi skulle behöva gå utan en sådan under våra kvarvarande veckor. Därför fann jag, gömd bland påsar av choklad, Gott&Blandat och skumtomtar, en kladdkakemix! Endast genom att tillsätta smör och vatten ska vi nu (forhoppningsvis) kunna baka oss en riktigt härlig kladdkaka.

 

Till kvällens avsnitt av Downton Abbey mumsade vi på det medskickade godiset, så jag tror att även mina två medresenärer fick ut lite glädje av min mammas fina överraskning.