När jag skriver detta, så här några dagar i efterhand, kan
jag inte riktigt minnas så mycket från den här måndagen. Jag vet att vi steg
upp den morgonen och kände att vi hade mycket att ta tag i, att saker och ting
behövde ske i en mycket snabbare takt än innan.
Jag minns i alla fall att vi började dagen som vanligt med
att komma in på avdelningen för oral medicin och sätta oss ner vid vårt
skrivbord. Det såg ut att bli ganska mycket att göra på kliniken eftersom det
redan stod patienter och väntade i receptionen. Efter ett tag kom Dr. P in till
oss och talade om för oss att vi tillsammans skulle gå till Technical college
för att samla in lite fler frågeformulär från förstaårsstudenterna. Sagt och gjort,
vi traskade för femte gången bort mot byggnaden där ingenjörstudenterna
håller till. Förutom att en hel rad tjejer med surmulna ansikten tackade nej
till deltagande i studien gick det mesta bra. En halvtimme senare kunde vi gå
därifrån med 28 insamlade häften och ett löfte om att få träffa studenterna på
fredag för att utföra den kliniska undersökningen.
På eftermiddagen skickade Dr. P iväg oss till Medical
College tillsammans med några av sistaårsstudenterna på skolan. Vi hade en tid
och plats avtalad då vi skulle få börja undersöka medicinarstudenterna, men när
vi kommer dit möts vi endast av en grupp killar som säger att resten av klassen
redan har gått hem. Det visade sig att de slutat redan för en halvtimme sedan,
så ingen orkade såklart vänta på oss. Det kändes snopet att få släpa tillbaka
all utrustning när vi väl hade taggat upp för att äntligen få lite gjort, men
det var bara att acceptera läget och snällt lunka hemåt igen. De lovade dock
att vi kunde få komma vid samma tid nästkommande dag, så helt och hållet utan
resultat var inte vår promenad dit.
Roligare än så här blev inte den här dagen. Antagligen gick vi väl tillbaka till lägenheten, åt lite nudlar och kollade på Downton Abbey. Jag minns inte rikitgt, men det är i alla fall så våra vardagar brukar se ut.
No comments:
Post a Comment