Idag bestämmer vi oss för att det är dags att ta nästa steg i vårt numera självständiga arbetssätt. Helt på eget bevåg gick vi under förmiddagen med bestämda steg bort mot Pharmacy College för att ta ett snack med rektorn. Tillmötesgående som alltid lovar han att vi kan få träffa 20 studenter för en klinisk undersökning redan vid klockan ett samma dag. Glada i hågen, och nöjda med vad vi uppnått på egen hand, går vi tillbaka till skolan för att förbereda oss inför uppgiften. Lunch får vi så klart i oss också eftersom det är ett ytterst viktigt dagligt inslag. Och för er intresserade kan jag tala om att den tidigare favoriten Gobi Manchurian (blomkålsröran) nu blivit utbytt mot Cheena Masala (kikärtsgryta) - en rätt som jag inte verkar kunna bli trött på!
 |
| Gobi Manchurian och ris, den forna favoriten |
Klockan slår så småningom ett och som två soldater står då jag och My i givakt utanför Dental College och väntar på att en rad apotekarstudenter ska dyka upp runt hörnet. Efter fem minuter har ingen ännu visat sig, men vi tänker att det kanske är den indiska tidsordningen som är anledningen. Men både 10, 20 och 30 minuter hinna passera och inte en enda skymt av de uniformsklädda student får vi se. När klockan blir halv två tar vi därför våra kassar med utrustning och promenerar återigen bort mot den vita byggnaden i utkanten av campus. När vi kommer fram är rektorn på lunch och kan därför inte komma med någon bra förklaring till uteblivandet. Vi blir så småningom visade till ett klassrum där ca 7 av klassens studenter sitter. Där kan vi få utföra vår undersökning, säger de. Tråkigt nog vill två av dessa inte vara med i vår studie, så tillslut får vi nöja oss med en inspektion av fem munhålor med tillhörande DNA-prov. Inte riktigt vad vi hade tänkt oss. Men å andra sidan, har det någonsin blivit exakt som vi tänkt oss här nere?
Jag kan inte heller komma med det glädjande beskedet att utdelningen på Medical College blev så mycket bättre.. Hela tre studenter lyckades vi håva in i vårt högst improviserade undersökningsrum med endast eftermiddagssolen som ljuskälla. På något konstigt sätt är jag ändå mycket hoppfull inför morgondagen. Imorgon kommer att bli den dagen då allt kommer att hända.
No comments:
Post a Comment