Ett hett samtalsämne på kliniken verkar vara våra måltider. Jag
måste uppriktigt säga att jag inte riktigt förstår fascinationen med detta. Nästan
alla jag möter på morgonen frågar om vad jag har ätit till frukost. Senare
under dagen övergår detta till att fråga om vad jag ätit till lunch. Det
förvånansvärda är att de fortsätter fråga även om de får samma svar varje dag.
Vi har nämligen inte varit så nytänkande när det gäller våra måltider.
Vi har än så länge bara ätit frukost ute en gång under vår
vistelse här. Det var andra dagen då vi testade på ”dosa” (Amanda tycker att
det smakar lite som en tunn frasig pannkaka, som man äter med starka såser
till). Varje morgon brukar vi annars äta frukost inne i lägenheten, mycket för
att vi inte har orken att ta oss ut. Nutella, som jag länge undvikit i Sverige,
har snabbt blivit en daglig favorit här nere.
Amanda, My och jag brukar sedan träffas klockan halv ett för
att äta lunch tillsammans. Vi äter enbart vegetarisk mat och fiskrätter, något
som förbryllar människorna här. Alla verkar nämligen äta kött, så det
vegetariska utbudet är mycket begränsat. På grund av detta och språksvårigheter
har vi länge nästan bara kunnat beställa ”gobi manchurian” (en slags
blomkålsgryta), som finns på alla restauranger i vår närhet. Till detta brukar
vi antingen äta ris eller parantha (ett slags bröd).
Idag var dock dagen vi tänkt vara modiga och testa på lite
nya saker. Så på morgonen beger vi oss till vårt stammisställe ”The Club House”
och försöker beställa frukost. Ägaren rabblar snabbt igenom listan på
frukosträtter som de erbjuder. Det går väldigt fort och det enda vi lyckas fånga
upp är ”dosa”. Eftersom vi redan testat på detta säger vi att vi inte vill ha ”dosa”
och frågar om vi istället kan få nästa förslag på listan. Ägaren nickar och vi
sätter oss nöjt på plats och inväntar maten.
Det visar sig dock att det blev en liten missuppfattning och vi får in
tre tallrikar med ”dosa”. Men inga sura miner här eftersom det var riktigt
smaskigt!
Till lunch sviker vi stammisstället och går den lite länge
promenaden ner till ”The Canteen”. Väl där försöker vi förklara att vi vill ha
en vegetarisk rätt som inte innehåller blomkål.
Till slut lyckas vi beställa daal (linsgryta). Servitören kommer dock
tillbaka en stund senare och talar om att detta kommer att ta alldeles för lång
tid och att vi istället kommer att få ”gobi manchurian”. Inte mycket att göra
åt saken, utan vi får helt enkelt gilla läget och återigen mumsa på vår
blomkål. Som tröst på såren får vi i alla fall in ”payasam” (kheer för er som
kan punjabi, annars en form av risgrynsgröt med mycket socker) som efterrätt, så något nytt fick vi i alla fall testa
på.
Trots nederlag så ger vi inte upp, någon dag ska vi lyckas
gå helt blomkåls-fria!
 | |||
| På väg tillbaka efter lunchen |
/Shelly
No comments:
Post a Comment