Nu är det bara några dagar kvar tills julafton och vi ligger på en strand och solar. Inte riktigt hur jag vanligtvis brukar spendera dagarna innan jul, men inga klagomål från mig!
Stället vi bor på heter Chera Rocks och består av några
strandstugor och en privat strand. Från colleget tog det oss en dryg timme att
ta oss hit till Thottada (som ligger någonstans mellan Kannur och Thalassery). Det
är Dr P som i veckan ordnat att vi kan bo här i ett dygn, något vi inte var
sena att tacka ja till!
Det som är mest förundrande med denna plats är avsaknaden av
andra människor, något vi inte upplevt sedan vi kom till Indien. Ibland kan vi
se några promenera längs stranden, men oftast är det i princip folktomt.
Söndagen börjar med en morgonpromenad längs sandstranden och
ett morgondopp. Jag, som är van vid
västkustens kyliga havsvatten, blir positivt överraskad när vattentemperaturen
visar sig vara alldeles lagom (tillräckligt varmt för att man inte ska frysa,
men tillräckligt kallt för att det ska vara svalkande i den gassande indiska
solen).
Någon timme senare traskar vi vidare till matsalen för att
äta vår ”Continental Breakfast” som vi hade beställt dagen innan. In kommer en
fruktsallad, stekt banan med kokosfyllning (vilket är bland det godaste jag
ätit), omelett och rostat bröd. Till Amanda och Mys stora förtjusning har de
även svart kaffe (kaffe i Indien består annars av lika delar kaffe, socker och
mjölk). När vi till slut ätit oss så mätta att vi knappt kan röra på oss, så
kommer kocken in och frågar om han nu ska hämta den indiska frukosten. Det
visar sig att vi ännu bara ätit halva frukosten! Vi blir tvungna att försöka
förklara för den snälla kocken att vi inte kan få i oss en bit till. Vi får
till slut lämna bordet, men bara efter att vi lovat att vi verkligen är mätta
och belåtna.
Resten av dagen ägnar vi oss åt att sola och bada. Det är
inte var dag man har en hel strand för sig själv, så vi passar på att njuta av
det ordentligt. Själv är jag är inte så överdrivet förtjust i värme, så att
ligga och pressa i solen är inte riktigt min grej. Istället så tillbringar jag
nästan all min tid i det svalkande vattnet.
Vid fyratiden beger vi oss tillbaka till Colleget. En ”taxi”
har ordnats åt oss, som visar sig vara en autorickshaw. Mitt under färden tillbaka
stannar chauffören plötsligt och kliver ut. En annan chaufför hoppar istället
in och utan ett ord till oss börjar han köra iväg. Hade vi inte hört den första
chauffören ropa ”Dental College” och ”Anjarakandy” till den nya chauffören när
han hastigt satte sig i fordonet, så hade vi nog fått panik. Men det hela
slutade väl och vi kom fram till lägenheten i ett stycke.
/Shelly
No comments:
Post a Comment