Dag 7 (5 dec) - Lymfkörtlar och matäventyr

Ja, då var det fredag. Arbetsveckans sista dag - skulle man kunna tro i alla fall. Fast här i Indien jobbar man även på lördagar. Kanske som kompensation för att de flesta bara jobbar från 8 eller 9 till 15 varje dag (likaså vi, om inte ännu färre timmar). Så det känns egentligen inte så jobbigt att ta sig till colleget även idag!

 

Vi kickar igång dagen med att träffa ett gäng förstaårselever på tandläkarprogrammet för att försöka inkludera dem i vår studie. Första omgången, bestående av 5 studenter, går sådär då 4 av 5 väljer att avböja. Vi får sedan veta, av den student som trots allt valde att delta, att de övriga hade missförstått betydelsen av "palpation av lymfkörtlar" en smula. Jag hade inte heller velat få mina lymfkörtlar utopererade utan ersättning, bara för att hjälpa två studenter med deras examensarbete, så jag förstår ändå deras tveksamhet inför deltagandet.

   När vi under andra omgången förklarar för studenterna att vi endast kommer att titta in i munnen och känna lite lätt på halsen går det hela mycket lättare. Efter någon timme har vi i alla fall lyckats få med majoriteten av den första halvan av klassen.

 

När det är dags för lunch blir vi tillfrågade av vår nyfunna vän J om vi vill följa med till en restaurang som ligger lite utanför college-området. Tydligen är maten så bra där att vi inte kommer vilja återvända till de övriga matbespisningarna på området. Detta fina erbjudande kan vi ju bara inte tacka nej till, så självklart följer vi med! Vi promenerar längs med en grusväg kantad av palmer medan solen gassar som bäst. J frågar oss varför vi inte har ett paraply med oss för att skydda oss mot solen, och vi flämtar fram att det är för att vi jobbar på solbrännan. Enligt J är det av största vikt att försöka hålla huden så blek som möjligt, så hon förblir helt oförstående till vårt svar. Efter en kort promenad kommer vi fram till ett litet skyffe i utkanten av djungeln. Inne i restaurangen myllrar det av studenter och personal. Vi har tur och får ett bort direkt tack vare att vår vän känner till någon som jobbar på restaurangen. Med lite hjälp lyckas vi bestämma oss för vad vi ska beställa in, och kort därefter kommer servitören fram med varsin tallrik med ris- och grönsaksblandning till mig och My och ett bananblad med ris till Shelly. Bananbladet representerar alltså tallriken och riset verkar till en början vara det enda som ska förtäras för Shellys del. Som tur var hade jag fel, för sekunder senare kommer servitören tillbaka med ett fat med stekt fisk och ett antal stålhinkar med diverse såser och grytor. 

Vid matbordet blir vi dessutom upplära i hur man äter som en riktig indier. Bestick är inte tillåtna och ett bra bordskick innebär att man geggar ihop all mat man har på tallriken med händerna, formar den till små bollar och petar in den munnen med fingrarna. Första gången gör jag helt fel. Jag lyckas i och för sig blanda ihop maten någorlunda. Men det blir inga bollar och jag lyckas inte stoppa in maten så där diskret som jag ser J göra - det blir mer attt jag använder hela handen. Dessutom stoppar jag in den rakt framifrån, fast den egentligen ska slinka in lite snyggt från sidan. Jag försätter dock att öva, och tillslut får jag nog godkänt. Eller så tröttnade de på mina hopplösa förslag, för tillsut säger de att det nog är bättre om jag tar till gaffeln. Vi behöver nämligen gå tillbaka mot skolan nu...

På väg tillbaka

 

Dagen fortsätter på ungefär samma sätt som föregående dagar, så det tänker jag inte tråka ut er med nu. 

 

Imorgon är en ny dag, med nya äventyr.

/Amanda