Ja, då var det fredag. Arbetsveckans sista dag - skulle man kunna tro i alla fall. Fast här i Indien jobbar man även på lördagar. Kanske som kompensation för att de flesta bara jobbar från 8 eller 9 till 15 varje dag (likaså vi, om inte ännu färre timmar). Så det känns egentligen inte så jobbigt att ta sig till colleget även idag!
Vi kickar igång dagen med att träffa ett gäng
förstaårselever på tandläkarprogrammet för att försöka inkludera dem i vår
studie. Första omgången, bestående av 5 studenter, går sådär då 4 av 5 väljer
att avböja. Vi får sedan veta, av den student som trots allt valde att delta,
att de övriga hade missförstått betydelsen av "palpation av
lymfkörtlar" en smula. Jag hade inte heller velat få mina lymfkörtlar utopererade
utan ersättning, bara för att hjälpa två studenter med deras examensarbete, så
jag förstår ändå deras tveksamhet inför deltagandet.
När vi under andra omgången förklarar för
studenterna att vi endast kommer att titta in i munnen och känna lite lätt på
halsen går det hela mycket lättare. Efter någon timme har vi i alla fall
lyckats få med majoriteten av den första halvan av klassen.
När det är dags för lunch blir vi tillfrågade av vår nyfunna
vän J om vi vill följa med till en restaurang som ligger lite utanför
college-området. Tydligen är maten så bra där att vi inte kommer vilja
återvända till de övriga matbespisningarna på området. Detta fina erbjudande
kan vi ju bara inte tacka nej till, så självklart följer vi med! Vi promenerar
längs med en grusväg kantad av palmer medan solen gassar som bäst. J frågar oss
varför vi inte har ett paraply med oss för att skydda oss mot solen, och vi
flämtar fram att det är för att vi jobbar på solbrännan. Enligt J är det av
största vikt att försöka hålla huden så blek som möjligt, så hon förblir helt
oförstående till vårt svar. Efter en kort promenad kommer vi fram till ett
litet skyffe i utkanten av djungeln. Inne i restaurangen myllrar det av
studenter och personal. Vi har tur och får ett bort direkt tack vare att vår
vän känner till någon som jobbar på restaurangen. Med lite hjälp lyckas vi
bestämma oss för vad vi ska beställa in, och kort därefter kommer servitören
fram med varsin tallrik med ris- och grönsaksblandning till mig och My och ett
bananblad med ris till Shelly. Bananbladet representerar alltså tallriken och
riset verkar till en början vara det enda som ska förtäras för Shellys del. Som
tur var hade jag fel, för sekunder senare kommer servitören tillbaka med ett
fat med stekt fisk och ett antal stålhinkar med diverse såser och grytor.
Vid matbordet blir vi dessutom upplära i hur man äter som en
riktig indier. Bestick är inte tillåtna och ett bra bordskick innebär att man
geggar ihop all mat man har på tallriken med händerna, formar den till små bollar
och petar in den munnen med fingrarna. Första gången gör jag helt fel. Jag
lyckas i och för sig blanda ihop maten någorlunda. Men det blir inga bollar och
jag lyckas inte stoppa in maten så där diskret som jag ser J göra - det blir mer
attt jag använder hela handen. Dessutom stoppar jag in den rakt framifrån, fast
den egentligen ska slinka in lite snyggt från sidan. Jag försätter dock att
öva, och tillslut får jag nog godkänt. Eller så tröttnade de på mina hopplösa
förslag, för tillsut säger de att det nog är bättre om jag tar till gaffeln. Vi
behöver nämligen gå tillbaka mot skolan nu...
Dagen fortsätter på ungefär samma sätt som föregående dagar,
så det tänker jag inte tråka ut er med nu.
Imorgon är en ny dag, med nya
äventyr.
/Amanda
No comments:
Post a Comment