Dagen börjar på sedvanligt sätt med havregrynsgröt, banan
och kaffe. Sedan är vi redo för veckans sista arbetsdag!
När vi kommer fram till skolan märker vi ganska snart att
det trots allt inte är en helt vanlig lördag. Idag är en ”second Saturday”,
vilket innebär att alla på skolan som inte har kliniskt arbete är lediga. Så
även rektorn för Technical College, vilken vi hade tänkt träffa. Våra planer
för dagen är därmed grusade, och vi blir tvungna att tänka om. Vi bestämmer oss
för att hämta en dator och sätta oss på vårt ”kontor” på avdelningen för oral
medicin och skriva något. Vad vet vi inte riktigt, men det kommer vi nog på,
tänker vi. Sagt och gjort. Datorn hämtas och vi börjar mixtra lite med våra
resultatsiffror i Excel, samtidigt som vi försöker skriva ihop något vettigt.
Tillslut blir det mest andra saker som diskuteras, så som hudåkommor och fäder.
Men utåt sett är det ju ingen som förstår vad vi pratar om, det hade lika gärna
kunnat vara en högst viktig överläggning. Ibland är det rätt skönt att inte
vara förstådd på sitt eget språk…
 |
| Dessa blivande cashewnötter träffar vi på varje dag, på vår promenad mot skolan |
Dagens stora utmaning är trots allt inte kommen ännu. Vi har
i flera dagar försökt få tag på en ny vattendunk till lägenheten, men helt utan
resultat. Detta är numera vårt största livsproblem, och något som vi känner
måste få en lösning idag. Hittills har vi fått svaret ”kom tillbaka imorgon vid
fyra, så kan ni få vattnet då” varje gång vi konfronterat killen i kiosken. Men
nu har vi fått nog, och Shelly står fast vid att de inte ska få komma undan
denna dag. Vi har till och med övervägt att plugga in någon syrlig kommentar på
Malayalam, som de kan få höra om de kommer med bortförklaringar. Som bestämt
kommer vi dit vid fyra. Vi tittar med bestämd blick på kioskpojken och frågar
om vattnet. Frustrerande nog får vi även denna gång en huvudskakning till svar.
Vi säger uppgivet att vi måste få vatten idag, annars finns inget kvar att dricka.
”Kom tillbaka vid halv sex”, är det enda svar vi får nöja oss med.
Inte en minut senare än halv sex står vi där igen, mycket
tvivelaktiga till möjligheten att vattenleveransen kommit hit så här sent på en
”second Saturday”. Tyvärr har vi rätt, men den här gången ser även killen
ledsen ut för vår skull. Han säger nu att han ska fixa det åt oss ändå. Vi ser
hur han förvinner in bakom kulisserna och hör sedan hur vatten skvalpar och
skvätter där bakom. Efter ett tag kommer han ut igen med en dunk som han själv
har fyllt med vatten. Vilken sorts vatten det är vet vi inte riktigt, men det
är inte riktigt läge att ställa frågor. Till vår glädje får vi dunken gratis,
och vi kan äntligen nöjt vandra hemåt mot lägenheten för att fira att helgen
har börjat!
Ytterligare en bedrift har vi lyckats med idag; inte en enda
blomkålsbukett (aka Gobi Manchurian) har passerat ner genom våra tarmar! Vi
känner oss mycket stolta.
Amanda
No comments:
Post a Comment