Dag 24-32 (22-30 dec) - Julafton, getter & magsjuka

Den senaste veckan har varit minst sagt händelserik (därav också den stora bristen på blogginlägg…). Måndagen och tisdagen i föregående vecka innebar mest en väntan på att julaftonen skulle komma. Dock inte för något vidare firandes skull, utan för att vi på den dagen skulle ta vårt pick och pack och resa till en semesterort utanför en liten stad bland bergen i centrala Kerala. 

 

Onsdagen den 24:e december började med att vi alla sa ”God Jul” till varandra utan att känna någon som helst julkänsla. Dagen var precis som vilken arbetsdag som helst, vilket kändes lite snopet. Vi kunde inte ens fira med att äta vår älskade blomkål till lunch – den hade nämligen varit slut i lagret hela veckan! Så småningom glömde vi av att dagen, under normala omständigheter, skulle ha utspelat sig på ett helt annat sätt och i en helt annan miljö. Istället började vi att växelvis oroa och tagga upp oss inför den stundande resan. Det faktum att vi denna kväll skulle ta en taxi till Kannur, byta till en buss, sitta på den bussen i 7 timmar och sedan hitta en ny taxi i en helt främmande storstad, samt att allt detta skulle ske nattetid, verkade oroa folk. Så till slut även oss en smula. 

 

Förutom att taxichauffören först tog oss till fel busstation, att ingen till en början verkade veta något om var vår buss skulle avgå från samt att bussresan sedan innefattade en mycket högljutt snarkade man, så gick faktiskt hela resan förvånansvärt bra. Glada, men väldigt trötta, anlände vi till hotellområdet som omgavs av den mest fantastiska utsikten. En lång tupplur följdes av, för min del, en traditionell Kerala-massage i Ayurveda-centrat som nästan låg vägg i vägg med vårt rum. Med en ytterst minimal vit tygremsa knuten runt mina höfter fick jag uppleva en mycket intressant och heltäckande massage, följd av ångbad i en liten brun låda där endast huvudet stack upp genom ett litet trångt hål. Efter en gemensam middag i hotellets matsal (där vi blev noggrant utstuderade av övriga sittande) var sedan vår första semesterdag över.

Torsdagen spenderade vi genom att, med hjälp av en taxigubbe/guide, se flertalet av sevärdheterna i området. Vi såg ett vattenfall (som egentligen inte var mycket mer imponerande än de vattenmängder som produceras i Göteborg en vanlig dag), några gigantiska bikupor, några fantastiskt fina utsikter, oändligt stora och grönskande te-odlingar samt två sjöar som av outgrundlig anledning var kantade med 100-tals turister (och orsakade kilometerlånga bilköer). Dagens höjdpunkt var nog ändå den knappt tio minuter långa färden på ryggen av en elefant; en ny upplevelse för oss alla som var mycket uppskattad!

 

Kor står och betar vid hotellets pool. Allt är i sin ordning

Mesigt vattenfall

Jag och en te-plantering

Elefant!

Teblad torkas på te-museet

Get

Utsikten från kön in till nationalparken

De följande tre dagarna hade blivit beskrivna på tre helt olika sätt beroende på vem utav oss som skrev. I tur och ordning blev ni nämligen alla tre magsjuka. Vi tog i alla fall en dag var, så att det alltid var två som kunde stå för turistandet. Allt som allt hann vi i alla fall med att besöka ett te-museum (där en mycket underlig man påstod att gurglande av te morgon och kväll skyddade mot både tandlossning och dålig andedräkt, varav det senare problemet ju egentligen var det enda anledningen till att man borstar tänderna i alla fall), promenera runt i en nationalpark bebodd av utrotningshotade bergsgetter och några apor, samt åka upp för ett berg klockan kvart i fem på morgonen (på vägar som egentligen inte alls kan få kallas för vägar, och där hastighetsbegränsningen på 30 km/h var en bra tanke men i realiteten helt onödig) för att titta på när solen gick upp bakom en slöja av moln och dimma. 

När det på måndagsmorgonen var dags att påbörja den nästan 24 timmar långa resan tillbaka hem till Kannur Dental College, var vi alla rätt så möra och inte så sugna på att sätta oss i en bil. På något sätt tog vi oss ändå igenom resan tillslut. Mycket har vi nog att tacka en viss snabbmatsrestaurang som erbjöd oss några timmar med AC och icke kryddstark mat under vår väntetid i Kochin.

Klockan halv sju på tisdag morgon stapplade vi in i vår lägenhet igen. Utan många ord sagda till varandra stupade vi sedan i säng och sov fram till på eftermiddagen. Tur att Dr. P hade gett oss ledigt fram tills nyårsaftonens dag!

Amanda