Dag 6 (4 dec) - Tippex är vår bästa vän

Jag vaknar upp av att Shelly försiktigt viskar mitt namn och ber mig låsa dörren efter henne. Hon måste infinna sig redan 08.15 på kirurgiavdelningen, men jag och My behöver inte traska bort mot avdelningen för oral medicin förrän strax innan tio. Jag känner mig som en riktig slashas i jämförelse med Shelly och bestämmer mig för att det är lika bra att starta dagen nu när jag ändå är på fötter.  

 

Under gårdagen samlade vi in frågeformulär till vår studie från nära 100-talet medicinstuderande, så idag blir vår uppgift att på något vis få in dessa resultat i Excel. Hur detta ska gå är jag något tvekande inför då jag påminner mig själv om mina mycket begränsade Excel-kunskaper.

Väl framme i vårt lilla arbetsrum börjar vi förbereda oss inför uppgiften. Vi hinner, som tur är, inte komma så långt i vårt arbete innan vår handledare Dr P kommer in för att hjälpa oss. Efter ett tag är jag i full gång med att knappa in data medan My rabblar fram kodnamn och svarsalternativ på löpande band. När vi dessutom, på egen hand, lyckas luska ut hur man räknar ihop antalet ”female” och antalet ”male” i den första kolumnen känner vi oss plötsligt som riktiga proffs på Excel!  
 

När vi ändå har flyt i arbetet bestämmer vi oss för att kopiera upp lite fler frågeformulär till studien. Nu när vi redan, för hand, skrivit till den där extra frågan i alla häften blir det ju en enkel match att mångfaldiga denna uppdaterade version. Vår kompis i kiosken ser lite lätt nervös ut när vi återigen närmar oss honom med en hög papper. Förhandlingen går ändå förvånansvärt smidigt, och en stund senare är vi tillbaka för att hämta upp en stor trave nykopierade papper. 

 

I några minuter är allt frid och fröjd. Sedan upplyser My mig om den förfärliga upptäckten att vi har kopierat 100 upplagor med felaktig text(!). Det går dessutom att spåra den felskrivning till mig själv, vilket gör att frustrationen stiger ytterligare. Större delen av den kommande kvällen går sedan åt till att tippexa bort text och sedan skriva dit ny. Eftersom min trovärdighet just nu är i botten blir det dessvärre främst My som får ta sig an denna uppgift.

Kiosken vi besökt otaliga gånger

 

Dagens mest spännande aktivitet består i att, för första gången, våga oss utanför vår lägenhet efter mörkrets fall. Med ficklampan i högsta hugg går vi den långa promenaden på ungefär 200 meter till the canteen för att inhandla kvällens måltid. Vi kan inte äta nudlar eller rostbröd med nutella en kväll till, tänker vi.  Istället blir det blomkålsgryta med ris; något vi misstänker kommer bli en återkommande företeelse, vare sig vi vill eller inte. 

 

/Amanda