Jag startade dagen med att tvätta mina lakan i en hink på golvet i köket. Hinken var fylld med kallt vatten. De blev marginellt mindre smutsiga efter tvätten. Efter tre veckor har jag helt glömt bort hur det känns att vara ren och sval. Standard är att fötterna är smutsiga och rödfärgade av jorden, håret är smutsigt och svettigt, kläderna är smutsiga och skrynkliga (eftersom de tvättas i ovan nämnda hink). Dock är ingen ännu magsjuk. Så, Victory!
Eftersom studenternas jullov började idag hade vi inte mycket
att göra i skolan. Vi bläddrade lite i ett par anatomiböcker för att ta reda på
var de paratracheala lymfkörtlarna sitter. Det visade sig att de satt i
anslutning till trachea. Vi pillade in data från gårdagens undersökningar i Excel,
det rörde sig om 6 stycken studenter så det tog ungefär 3 minuter. På
tolvslaget for vi upp ur våra bänkar och rusade på lunch för att sedan kunna
packa klart till den förestående resan till stranden (som har ett flashigt namn
som Shelly nog kommer ihåg och nämner i morgondagens blogginlägg). Dr. P körde
oss dit. Under bilfärdens gång tog vi oss in på allt mindre och slingrigare
skogsvägar (knappt godkända som cykelvägar enligt svenskt mått). Vi fastnade i
en återvändsgränd om cirka 1,5 x 1,5 m. Dr. P vände bilen i ett nafs, kvar blev
bara bilens lack på en telefonstolpe i sten som sporadiskt stod placerad mitt
ute i djungeln.
På vår promenad ned till stranden stannade vi till vid en
grotta fylld med oljelampor. Vi tog av oss våra skor vid en sten, och lämnade
våra väskor vid en annan sten, innan vi fick gå fram till lampgrottan. Dr. P
hade med sig en oljelampa och vi fick tända varsin veke. Dr. P berättade att
man efter solnedgången kan se sådana här lampor tändas utanför varje hus, och
att det är den äldsta kvinnan i familjen som har till uppgift att tända den.
Promenaden ned till stranden fortsatte i svindlande trappor och promenaden på
stranden handlade mest om att vada fram i vattnet. Väl framme blev vi visade
till en liten länga av stenhus med havet utanför dörren. Vi slängde ifrån oss
packningen och gick på upptäcksfärd längs med stranden. Det var en oändligt
lång vit sandstrand, tom sånär som på några palmer, några sandkrabbor, några
småkillar på cykel och de inrullande vågorna. Vi kom tillbaka till vår lilla
terrass i tid för att se solnedgången. Efter en tiorättersmiddag och en
underbar efterrätt med friterade banan och färsk frukt gick vi hem och såg en
film med lyckligt slut, och så slutade lördagen den 20:e december 2014.
My
 | ||
| Utsikt från stugan |
 |
| Solnedgång |
No comments:
Post a Comment